sångtexter/ poesi

IMG_1241_noter_stor

Sångtexter och poesi av Sofia Thelin

Vi är så lika 2007

Vad är det att vara cool
när du står där kall och ointaglig
Varje mänska är en ö
nä, det tror inte jag

har du lärt dig allt nu, håll masken, ta det kallt nu
jag är jag och du är du, här går gränsen, backa nu
när blev det här din verklighet, att inte visa sårbarhet
det är så stängt och vant och tryggt i din egenvärld som du byggt

men du kan inte se nån I ögonen utan att inse, du är den andres vän
nej du kan inte möta nån annans blick utan att inse, det var det här vi fick
alla omkring dig kan va din syster eller bror, vi är så lika, mer lika än du nånsin tror
vi är så lika varann

vi kanske borde fatta eld så du får ljus och ser dig själv
ta av dig masken, den är kall, kroppen ska förmultna i alla fall
jag vill klä av dig ansiktet, gå rakt in i din egenhet
in under huden där är du och vi tillhör alla varandra

en kärlekssång till alla bortgömda trosor 2013
(ges ut i Sofias tredje album våren 2015)

En kärlekssång till alla bortgömda trosor
till fläckade vita tonårsjeans
En hyllningssång till lakanens röda rosor
Vi höjer vårt djupaste rödaste vin

En kärlekssång till skammens blossande kinder
som borde ha blossat av stolthet och kraft
Till stöttande händer mot molande värk
och till dem som ingen vänlig hand har haft

Lingonvecka, blodsfest, röda bär i mossan
Våra kroppars inre skönhet, helt perfekt design
Superkrafter som tidvatten och Gud
mot häxbränning, hatbrev och förbud

Jag älskar kroppens landskap
den är helt genial
min kropp som orkat bära mig hit ut
och stoltheten sår ett frö i mig att kriga för dess skull
mot detta hat som inte tycks ta slut

Vårt blod är rent och friskt och starkt
ja starkare än järn
Fullt av skapande kraft, inte dött
och käraste vänner, blod är aldrig blått
vad de än sagt, blod är rött!

Jag har glömt bort hur man gör när man sover 2013

Jag har glömt bort hur man gör när man sover
timmarna känns stora som sliten urblekt tvätt
mina armar trängs med mig fast sängen är så vid
det ljusnar nu och sånger mal och mal

Tänk om jag aldrig kommer att komma ihåg hur man gör när man
faller
i sömn
tänk om jag alltid måste stanna här uppe
i verklighetens fladdrande andetag

Jag har glömt bort hur man gör när man blundar
jag försöker gång på gång men ögonen fälls upp
som hårda persienner och de smäller mot min dröm
som avbruts i preludiet var gång

Jag skulle vilja kyssa dig på mun för det där 2007

Jag skulle vilja kyssa dig på mun för det där, kom med din mun
Jag skulle vilja kyssa dig på mun för det där, kommunicera
Kommunicera mera, kommunicera mera, kommunicera
kom kom kom, kom med din mun

jag skulle vilja putta dig omkull för det där du inte sa
du stod där tyst och stängde allting in i dig själv, inte så bra

Ja jag är som en pundare, jag måste ha ord, ord är min drog
beroendeframkallande och böljande ord fyller min håg

Kom injicera mera, kom injicera mera, kommunicera
kom kom kom, kom med din mun

du talar jämt så vackert lägger orden så rätt, mjukt i din mun
ja jag blir galen jag kan aldrig nånsin bli mätt, bli aldrig stum

Sluta aldrig prata med varann
prata med mig,
sluta aldrig prata med varann

jag trodde jag visste 2011

jag trodde jag visste vad oro var
jag visste inte jag visste inte
jag trodde jag visste vad oro var
jag visste ingen ingenting

men du allra käraste syster
en knuten näve du grönögda katt
denna sommaren har en slags lyster
som skimrar för mig dag och natt

du lever du andas du finns här
vi lurade döden in i minsta cell
och om livet tar slut imorgon
ska jag leva det helt ikväll

en sommarregnsdoft i vår trädgård
en längtan som gnager så somna är svårt
jag visste jag älskade livet
men inte så krampaktigt hårt

kärlekens oro i blodströmmens larm
mitt blod ditt blod gör detsamma
jag vill släppa oron och fatta din arm
men kärlek och oro är samma

kärlek är oro
oro är kärlek

veliga varelse 2011

vidunderligt veliga varelse människa jag
beslutet är uppskjutet till en annan dag
äta kakan eller spara hela
jag vet inte tror jag fortsätter vela
så skönt att inte bestämma sig
allt står öppet, inget hängs upp på mig

när någon vet precis hur vi ska göra
lyssna med ett halvt öra
när nån ser alla svaren i himmelen höga
titta med ett halvt öga

vidunderligt veliga varelse människa jag
beslutet är uppskjutet till en annan dag
fånga dagen eller slöa hela
jag vet inte tror jag fortsätter vela
så skönt att inte bestämma sig
allt står öppet, inget hängs upp på mig

jag vill kasta mig ut på en lockande lina
fokuserade modiga fötterna mina
nu går jag är ni beredda,nej
det verkar ju livsfarligt, jag tror att jag ändrar mig

står och rotar och letar, det är kaos i min väska
som dom himlar med ögonen sura och beska
där var den! Jag tar och låser, hej!
Jag reser runt jorden nu, fast kanske jag ändrar mig

utanför stående 2011

när ska vi bli förstående för de utanför stående
vi fortsätter framåt gående gående
fast hon log där stående helt bredvid oss
min kind brände till av ett häftigt bloss
men vi fortsätter framåt framåt förstås

jag vill inte döma
lägga mig i
men hon är ju inte
samma sort som vi

hallå!
vi svävar runt i samma rymd på jorden grön och blå
åh!
samma smärta av en kniv, samma tunna hud
samma längtan samma gud
samma röda blod
samma rädda mänska på samma blåa jord

vilse 2011

jag har gått vilse idag
jag tror jag står mitt i en skog
det doftar av jord som i en riktig skog
det känns underligt ensamt och bra

jag har gått vilse idag
min stig är så kringelikrok
jag trampar och andas under björk och bok
jag är vilse men hemma idag

kan man gå vilse när man inte vet vart man ska
kallas det vilse när vilse är det man vill va
kanske är vilse det bästa sätt att hitta hem
jag vill gå vilse gå vilse i skogen igen

kom gå vilse
hela vägen hem

kom och gå vilse med mig
du som står mitt hjärta nära
om du blir trött så vill jag bära dig
om jag blir trött så kan du bära mig

kom och gå vilse vi vet inte alls vart vi ska
du är förälskad i självaste livet som jag
kom och gå vilse och släpp allting annat än mig
jag vill gå vilse gå vilse i skogen med dig

plötsligt är vi två små barn
en flicka på sex och en pojke på fem
vi är inte rädda alls fast vi springer så långt ifrån hem
din trygga och blyga hand i min
min svettiga rastlösa hand i din
nej vi är inte rädda alls, våra kinder som bloss
för vi vet att de kommer att hitta oss